Hade nyss ett underbart samtal med min älskling som varade i hela 6:32 minuter. Vill inte ens veta hur mycket det kostade. Ska försöka fixa Comviq Amigos tills Turkiet så att man i alla fall ringer lite billigare. De satt tydligen på stranden och förkrökade lite. Vet att han aldrig skulle göra något dumt, men man kan inte låta bli att oroa sig. Men så är det väl när man älskar någon så mycket och är så rädd att förlora honom.

Sa till honom att läsa bloggen när han kommer hem. Hoppas han inte tycker att jag är för löjlig och att jag har köpt för mycket nu när han är borta.. Är lite rädd för det. Men han älskar mig ändå! Efter 1 år, 6 månader, 4 veckor, 1 dag, 22 timmar och 36 minuter, är det något man inte behöver oroa sig för längre och det känns underbart. Tiden har gått så fort och samtidigt som det känns lite skrämmande att man växer upp så snabbt känns det underbart att veta att framtiden är tillsammans med honom.

Nu är det bara 3 dagar kvar tills vi åker till Alanya och jag vet att han oroar ihjäl sig. Jag kan erkänna att jag själv är lite orolig för hur allt är där, men en sak vet jag säkert och det är att jag ska ha det superkul med mina vänner, men jag ska också vara väldigt försiktig. 3 dagar till Alanya alltså och hela 11 dagar tills jag är hemma hos honom igen. Känns som en evighet, men i Alanya kommer tiden gå fort, resor gör ju alltid det. Känns både tråkigt men samtidigt underbart. Hoppas jag kan njuta ordentligt av resan även fast jag vet att han är där hemma och väntar på mig. Det kommer jag att göra! Jag och mina tjejer ska ha en underbar vecka i Turkiet och sedan ska jag hem till min underbara pojkvän och njuta av de få dagar som är kvar om sommarlovet.

Känner mig lite som Carrie i SATC nu när jag sitter här och skriver och det känns faktiskt lite löjligt, men skitsamma, ibland är det skönt att skriva av sig lite känslor för att slippa gå och bära dem inom sig.